Vad önskar linköpingsborna?

Jag läser i senaste numret av kommuntidningen :

"Frågan på stan: Hur tycker du att den nya stadsdelen ska utformas?

Ellen Hallgren – Det är bra om det inte blir för trångt mellan husen. Man skulle också kunna kolla på passivhus, så att man inte använder för mycket energi.

Christian Engvall – Det kan till exempel behövas mataffärer, så att man inte måste åka in till stan för att handla. Samtidigt bör det finnas bra transporter, så att man lätt kan ta sig in till stan när man vill göra det.

Krister Svensson – Jag tycker inte att det ska bygga stora höghus. Det får gärna bli grönområden.

Catharina Tegin – Det bör finnas det mesta, till exempel bankomat, dagis och läkarstation, så att man slipper åka omkring. Det är också bra med olika former av boenden, så att det inte bara är exempelvis radhus. Bostäder behövs."



Min spontana tanke är; om detta är linköpingsbornas åsikt i stort, varför finns det lediga lägenheter i Skäggetorp men inte i innerstaden?

Naturligtvis för att linköpingsbor i allmänhet inte har en aning om vad för konsekvenser som denna typ av bebyggelsestruktur bidrar med. Om man istället hade frågat dem vilken typ av livsmiljö som man skulle vilja leva i så är jag övertygad om att svaren inte skulle bli så som konsekvensen av en bebyggelsestruktur liknande Skäggetorps. Tvärt om tror jag att man hade velat ha det mer som den livsmiljö som innerstaden erbjuder. Vackra parker, mycket människor, utan stora trafikleder, mycket bra kollektivtrafikförbindelser (lokalt och nationellt), mm.

Detta är något som kommunen också bör arbeta med, att informera linköpingsborna om konsekvenserna av ett glest och massproducerat boende. Stadsbyggnadsmässan i Vallastaden är ett utmärkt tillfälle att visa hur man kan få en hög livskvalitet i en tät stadsmiljö, som kontrast till den urholkade segregerade boendemiljön i spåren av den modernistiska stadsplaneringen.