"Ett av de felaktiga synsätt som ligger bakom byggandet av betongghetton är att man ser de som separata projekt vid sidan om den övriga staden. Om man är inställd på att rädda eller förbättra dessa bostadsområden, som projekt, gör man om samma misstag en gång till. Målsättningen borde vara att väva in området i resten av staden, vilket även stärker den omgivande väven."

---

"Principerna för att blåsa liv i ett betongghetto, och i gränserna där det måste vävas samman med sin del av staden, är samma principer som behöver användas för att hjälpa vilket bostadsområde som helst med låg vitalitet. Stadsplanerarna måste ta reda på vilka av mångfaldens grundförutsättningar som saknas: är det en brist på primära funktioner, är kvarteren för stora, är det för liten variation i byggnadernas ålder och utseende, är befolkningskoncentrationen tillräckligt hög? Därefter måste man gradvis, så gott det går, tillföra de förutsättningar som saknas."

- Jane Jacobs ur "Den amerikanska storstadsdens liv och förfall".

Läs boken eller Yimby.se:s brillianta studiecirkel om boken och Jane Jacobs.

En smart tillbyggnad till Malmö Arena

Percy Nilssons företag Parkfast AB håller just nu på med kompletterande bebyggelse invid Malmö Arena i Hyllie, Malmö. Den nya bebyggelsen kommer att bl.a innehålla ett hotell med 320 rum. Fler bilder här!


Projektet är ett av många utmärkta exempel från Malmö, som visar att man har förstått hur man bygger täta och funktionsintegrerade (blandad bebyggelse) områden i en riktig stadsstruktur.

Ett varierande våningsantal skapar en intressant siluett som är trevlig att beskåda från gatuplan, där 8 våningar verkar har blivit standard längs de bredare gatorna i Hyllie. En standard som jag tycker är ypperlig här. Det ger en intim känsla till en annars väldigt bred gatusektion. Med två sockelvåningar vid de bredare gatorna har man också förtydligat gatornas hierarki och samtidigt skapat mer aktivitetet kring dem.

Detta är något som jag hoppas få se invid den diagonala boulervarden i Kallerstad.

MKB bygger miljöklassade hyresrätter på Hyllie Boulevard.

PEAB 
uppför bostadshus i två kvarter längs huvudgatorna i Hyllies centrum.

Äppelträdgård med poänger

Bild från White arkitekters hemsida.

Jag läser på White arkitekters hemsida att de har belönats med Sveriges Arkitekters Bostadspris för projektet Äppelträdgården i Västra Frölunda. Grattis!

Äppelträdgården har många bra exempel på en typ av hållbar stadsbyggande som är passande och antagligen brett accepterad bland allmänheten. En småskalig tät bebyggelse.

Husen är moderna och det finns gott om plats både inom- och utomhus. De har alla de attribut som de allra flesta villasökande familjer kan tänkas önska sig. Detta är viktigt ur en social och ekonomiskt hållbar aspekt. Utan attraktiv bebyggelse är inte bebyggelsemiljön holistiskt hållbar. Då bygger man i onödan, vilket är resursslöseri.


Bild från Sveriges arkitekters hemsida.

Det verkligt positiva med projektet är enligt mig stadsstrukturen. I alla fall om man ser till den lilla skalan. Husen är tätt byggda, vilket skapar en högt exploateringstal. Gatusektionerna (mellan husen) är smala, vilket både skapar en hög mysfaktor men framför allt bidrar till en låg hastighet (mänsklig nivå) på trafikflöden genom bebyggelsen. Entréerna till husen ligger direkt mot gatan, vilket skapar en trygg offentlig miljö mot gatan. Det gröna (träden) i stadsmiljön ordentligt ordnat snarare än vildvuxet, vilket förhindrar att det blir http://www.blogger.com/img/blank.giftrygghetsbarriärer när mörkret faller på - ett problem som vi finner i nästan varje s.k. "bostadsområde" byggt efter 1940.


Bild från Bjurfors försäljningsbroschyr.

Det finns också mindre bra saker med Äppelträdgårdens stadsstruktur, framförallt när det handlar om kopplingen till omgivande stadsmiljö. Det är dock inte lätt att med små projekt skapa någon större förändring i stort, när närområdet domineras av miljonprogrammets icke utvecklingsbara modernistiska struktur. Och med de inflexibla regler för tillgänglighet och säkerhets avstånd, etc. som finns idag är det svårt att hitta en bra balans mellan de tre hållbarhetsfaktorerna (ekonomisk, ekologisk och socialt).

Om man däremot skapar hela stadsmiljöer med samma tanke som man har skapat de lokala stadsmiljöerna i Äppelträdgården så börjar vi närma oss en hållbar stadsutveckling. Ett Äppelträdgården vänder inte den svenska stadsutvecklingen mot en hållbar inriktning, men det påvisar möjligheten - och det är just det som behövs. Vi behöver flera goda exempel som får oss se ett bättre alternativ till dagens semimodernistiska stadsplaneideal!

Ingen förtätning på Kungsberget?

Illustration från detaljplaneprogrammet för Tannefors 1:1, av Linköpings kommun.


I dagens corren.se läste jag en artikel om bostadsrättsföreningen "Klubban", som har överklagat ett detaljplaneprogram på Kungsberget i Tannefors. De menar att en förtätning av de öppna ytorna med gräskaraktär (de s.k. grönområdena) skulle innebära en sänkning av deras livskvalitet.

Ett vanligt NIMBY-case, med andra ord.

Det intressanta i detta fall är dock hur man från kommunens sida ger dubbla budskap om vad som är viktiga värden. Å ena sidan menar man visst att "parker" är viktiga. Å andra sidan vill man förtäta. I detta fall har det givit ett förtätningsförslag som inte gör någon glad. En dålig kompromiss.

Det finns två saker som är viktiga för att skapa en hållbar stadsutveckling. Den ena är en högre resurseffektivitet och den andra är en hög attraktivitet. Förtätningen i sig innebär naturligtvis en faktisk förtätning, då fler människor skulle komma att bo i Tannefors (dock så kan kvarteret vara så glest byggt att exploateringstalet skulle bli lägre än vad det är i punkthusen på Kungsberget). Men det i detaljplaneprogrammet redovisade förslaget till förtätning tror jag inte skulle skapa en attraktivare stadsmiljö för någon.

Det kan visst vara svårt att förtäta miljöer som dessa, med modernistisk stadsplaneideal, eftersom de totalt saknar utvecklingbarhet i stadsstrukturen. Men förslaget är väldigt mesigt. Det tillskott på nya Tanneforsbor är alldeles för litet för att skapa den relativa ökning skatteunderlag som skulle behövas för att t.ex. betala för en ny fin park i området. Det skulle samtidigt innebära att man bygger bort möjligheterna till en ordentlig upprustning och förtätning av denna i framtiden så viktiga del av staden. Dessutom saknas helhetsbild av vad varje förtätningsprojekt innebär för tanneforsborna. Det skulle därför vara riktigt att först upprätta en fördjupning av översiktplanen för Tannefors, eller något liknande som presenterar en övergripande struktur för ett förtätat Tannefors.

Inget nöjesfält i kommunal regi.

Enligt en artikel i Corren.se så har "Kommunens politiker" sagt nej till ett medborgarförslag som syftar till att kommunen ska driva ett nöjesfält i egen regi. "Politikerna anser inte att skattebetalarna ska stå för kostnaderna för en kommersiell verksamhet av det slaget", enligt samma artikel.

Om man kan ta ordagrant, så gör "kommunens politiker" skillnad på nöjesanläggning och nöjesanläggning. Gamla Linköping och Cloetta Center kan väl anses som nöjesanläggningar i kommunal regi. Spontant så tycker jag att det är rätt att kommunen inte bedriver den här typen av verksamhet. Den är ganska riskfylld. Argumenten bakom tycker jag dock är väldigt svaga.

Idé till LinköpingsBo2016 - del 2

För att bygga vidare på mitt förra inlägg så vill jag belysa ett liknande projekt som det jag föreslog. I Göteborg arbetar man med en ny stadsdel som man kallar för "Viking Green City". Som ni kan se på den inbäddade filmen ovan så ska stadsdelen bli vattennära och riktigt riktigt tät. Läs mer här!

Som en direkt replik fick jag idag läsa på corren.se om de fem stadsdelar som har valts ut som kandidater till objekt för LinköpingsBo2016. Jag lämnade en kommentar om detta på Storstad Linköpings diskussionsforum, som jag här citerar:

"Kan säga att jag tror att området redan är klart OCH att det har varit klart rätt länge. Det handlar om att bygga ut Universitetsområdet österut, mot Djurgården. Att man använder begreppet "lärande" är väl bara ett tecken på att mina misstankar stämmer. Det är säkerligen så att man av politiska skäl har lagt till de mer "utsatta" bostadsområdena på listan.

Konstigt att projektledare Jonas Sjölin i nämnda artikel pratar om "stadsläkning" och sedan säger att man bör bygga ihop bananformen som staden har. Detta har ingenting med stadsläkning att göra. Stadsläkning är att bygga bort barriärer som bryter det urbana sammanhanget samt integrera de tidigare funktionsseparerade zonerna i staden, för att på så sätt integrera staden både fysiskt och socialt (socioekonomiskt). Vad staden har för övergripande form har alltså inget med detta att göra. Sedan vet jag att Jonas är väldigt kunnig och att Corren är det desto mindre, när det gäller sådana här frågor, så jag håller kritiken öppen.

Jag vet inte heller vad man tror att man skulle kunna åstadkomma för sociala förändringar med en "liten ny stadsdel" i de segregerade enklaver som Ryd, Skäggetorp och till viss del Berga är. Det behövs något betydligt större.

Att bygga ut universitetsområdet är ju dömt att misslyckas. Det kanske blir en trivsam boendemiljö för de som bor där (vilket kommer bli människor som är kopplade till Universitetet eller Mjärdevi), men för staden är det helt värdelöst och som universellt exempel är det än mer ointressant, då det är relativt liten andel av städer som har samma förutsättningar. För ett lyckat projekt ur ett hållbarhetsperspektiv så gäller det att staden byggs inifrån och ut, dvs. att innerstaden expanderar med innerstadsmiljöer. Därför vore det bästa att den nya tillkommande "stadsdelen" byggs i innerstaden, eller i direkt anslutning till den, så att den både tar del och bidrar till det kärnvärde som Linköpings innerstad har idag!

Idé till LinköpingsBo2016

Jag läste idag ett härligt debattinlägg i DN, av den ofta träffsäkre "stadsforskaren" på KTH. "Frånta egoistierna rätten att överklaga nybyggen", lyder rubriken.

Extra intressant är ett stycke i slutet. Jag citerar:

"En annan konferens. Dåvarande stadsbyggnadsdirektören Ingela Lindh visar ett flygfoto av Gamla stan i Stockholm och förklarar: ”Antag att ett byggbolag ville bygga det här i dag. Alla våra experter skulle säga nej. Gamla stan är olaglig i förhållande till regelverket”."

Gamla stan har kanske Sveriges mest hållbara stadsstruktur. Om det nu är så att det är emot regelverket att faktiskt bygga såhär så är det ju naturligtvis både förödande för framtidens stadsutveckling och något som man verkligen borde titta på från myndighetshåll.



Bland annat därför tycker jag, som jag tidigare har nämnt i olika sammanhang, att detta vore ett utmärkt tema till LinköpingsBo2016. Tänk er en ny del av innerstaden växa fram på Stångebro-halvön, med en tät och "mysig" bebyggelse a la Gamla stan, fast med en samtida arkitektur. Stora kajpromenader längs med sydvästra stranden med restauranger, soldäck och andra trivselskapande element.

Om Linköping skulle kunna både regelmässigt möjliggöra och faktiskt tillskapa detta så vore det en stor framgång för svensk stadsutveckling och samtidigt innebära ett extraordinärt tillägg till Linköpings innerstad.