För ungefär ett halvår sedan köpte jag tillsammans med min sambo min första bostadsrätt. En trea i "gröna" Årsta. Årsta ligger strax söder om Stockholms innerstad och är ett hett område för de som söker en större lägenhet i närheten av innerstaden, men med relativt humana bostadspriser. Det gör Årsta väldigt populärt i bostadsbristens Stockholm. Därför ser jag också ofta mäklarskyltar och mäklarannonser överallt i mitt närområdet.
Årsta består till största delen av funktionalistisk bebyggelse. Därför används ofta ord som "grönt", "lummigt", "barnvänligt", "bilfritt", "återvändsgata", "solig balkong", etc i lägenhetsannonserna här omkring. Klassiska funktionalistiska värden. Att stadsdelen ligger mindre än 10 min från centralstationen är naturligtvis en viktig faktor till stadsdelens attraktivitet, men jag antar att det är underförstått då närheten till innerstaden knappt nämns i annonserna. Jag kan förstå att dessa funktionalistiska värden kan anses som attraktiva när de presenteras på detta sätt. Och när de får stå oemotsagda, utan redovisning av funktionalismens baksidor, så verkar de nästan som overkligt bra.
Men det är den naturligtvis inte. För samtidigt som en solig balkong, en lummig miljö runt huset och en parkering precis utanför porten är direkta värden för boendet, så inverkar vridna huskroppar, buskiga utemiljöer och stora parkeringar mellan husen direkt negativt för en trygg och attraktiv utemiljö under dygnets alla timmar. Det är dessutom inte en hållbar stadsutveckling då understödjer en glesare bebyggelse, ett sämre resursutnyttjande, en ökad bilism, förstärkta socioekonomiska barriärer, mm.
Den funktionalistiska bebyggelsen bästa vän är den modernistiska stadsstrukturen. I en modernistiska kontext optimeras de funktionalistiska värdena, eftersom de genom funktions- och trafikseparering skapar isolerade "öar" i staden. De senaste sjuttio åren av mer eller mindre modernistisk stadsplanering har visar att den modernistiska strukturen skapar splittringar i staden (ur både ett fysiskt, ett socialt och ett ekonomiskt perspektiv). Funktionssepareringen innebär ett kraftigt transportbehov för samhället. Trafiksepareringen innebär att det de olika stadsdelarna delas av och isoleras, vilket bland mycket annat effektivt understödjer en socioekonomisk segregering. Vi måste alltså gå ifrån den modernistiska stadsplaneringen om vi vill ha en hållbar stadsutveckling.
Men varför fortsätter vi att bygga modernistiskt? I många fall handlar det om okunskap. Många stadsplanerare kommer från den modernistiska skolan. Från en generation där "hoten" från den levande stadens (konstruktiva) kaos, hanteras genom att funktionsseparera, istället för balansera olika värden i staden och acceptera detta kaos. Ibland handlar det om att staden och stadsväven redan är tungt modernistiskt och att det därför är svårt att i ett enskilt projekt undvika att planera modernistiskt för att ens få platsen att fungera i sin kontext och sina förutsättningar.
Jag har funderat på hur dessa annonser påverkar vad lägenhetsköpare letar efter. Finns det en risk att de funktionalistiska säljargumenten som mäklarna använder också påverkar vad som lockar köpare? En, så att säga, självuppfyllande profetia?
Eftersom bostadskunderna teoretiskt styr efterfrågan på bostadsmarknaden, och byggherrar mer eller mindre får härja fritt vad gäller hur nybyggnationer ska se ut, så kommer städerna att utvecklas så som kunderna tror sig vilja bo. Vad de tror är ett attraktivt boende. Om då mäklarnas haussning om ett funktionalistiskt boende påverkar bostadsspekulanterna på ett sätt som förhöjer värdet av ett funktionalistisk boende, så riskerar vi att aldrig komma ur det funktionalistiska, segregerande och splittrande stadsbyggande som har pågått sedan 40-talet i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar