Arkitektur för stadsliv

Vad är "god arkitektur"? Det är en fråga som ställs ofta, inte minst av mig själv. En före detta kollega förklarade dess indikatorer som "vacker, funktionell och hållbar". Ganska bra sammanfattat, kan jag tycka, även om den inte svarar på frågan riktigt. För man kan dela upp "god arkitektur" i det som är subjektivt och det som är objektivt. Vad som är vackert är helt upp till vad betraktaren uppskattar i form, färg och material. Funktionalitet kan bedömas utifrån olika nivåer och beror naturligtvis på användarnas behov.

Det finns dock helt objektiva indikatorer för vad som är god arkitektur. När jag personligen analyserar ett byggprojekt så brukar jag först och främst ställa frågan vad byggnaden bidrar till sin omgivning. För stadsplanering handlar om att skapa attraktiva offentliga miljöer. Och god arkitektur är byggnader som understödjer dessa stadsmiljöer. Stadsplanering bör utgå från det stadslivet, då det främst är stadslivet som skapar attraktiva stadsmiljöer för såväl näringsidkare som för allmänheten.

Det som Gehl Architects brukar kalla för "Life - Space - Buildings". Där utgår stadsplaneringen utifrån det stadsliv som man önskar ha, och som är möjligt att skapa efter de förutsättningar som finns, på den bestämda platsen. "Life". Därefter bör man skapa de fysiska förutsättningar som krävs i stadsmiljön för att understödja detta stadsliv, t.ex. utrymme, kommunikation eller mikroklimat. "Space"´. Först i tredje hand i planeringsordningen bör byggnadernas utformning komma. Då med fokus på en utformning som understödjer stadsrummets funktion - och därmed dess önskade stadsliv. Mer info finns på Gehl:s hemsida.

Jerker Söderlind skriver i ett inlägg i sin blogg om stadens mjukvara och hårdvara, vilket jag tycker är väldigt intressant och relevant för detta inlägg. Stadens hårdvara, dvs. dess struktur inkl. infrastruktur, är något som går att kontrollera och som bör kontrolleras i stadsplaneringen. Dess mjukvara, dvs. det som stadens sedan fylls av i form av liv, rörelser och verksamheter, etc, är sådant som även beror på så många andra faktorer än det hårda ramverk som stadsstrukturen är. Dessa bör man inte i samma utsträckning planera för, utan snarare ge rum för i stadsplaneringen.

Även om Jerker gärna går något längre i denna uppdelning, där infrastrukturen och de offentliga ytornas form är det enda som bör finnas med i stadsplaneringen (framför allt inom detaljplaneringen, även om det är just detaljer i stadsplaneringen som han vill ha bort), så kan jag även hålla med om stora delar i resonemanget.

Bild från Kanozi över förslag på Burlöv station. Bebyggelsen är utformad på ett sätt som formger stadsmiljön och understödjer dess stadsliv och aktiviteter.

Jag anser att man mycket tydligare bör separera stadsplaneringen i det som är objektiva faktorer och det som är subjektivt. Självklart ska kommunerna kontrollera att byggnaderna uppfyller de skall-krav som de bör bidra med till stadsmiljön, men dess slutliga estetiska utformning bör lämnas mer öppet för att behandlas i ett senare skede. Det skulle för det första snabba upp beslutsprocessen kring de hårda faktorerna - infrastruktur, gatuutformning, etc. - och korta ner planeringstiden avsevärt för kommunerna. Dessutom skulle inte kommunen behöva låsa fast sig i olika estetiska beslut så tidigt i planeringen.

Istället så skulle ett planlagt område exempelvis kunna resultera en mängd tomter med vissa hårda krav (butiker, volymer, eller annat), men med få estetiska krav. Tomterna får dessutom prislappar på sig, där den kommande bebyggelsen får betala för "hårdvaran", som kommunerna har lagt ner. Prislapp och bebyggelsens understödjande funktion till stadslivet är då fastställt. När tomterna väl får intressenter och markanvisning sker så tävlar istället intressenterna på estetiska premisser. Kanske skulle Bygglovskontoret också få en större roll i stadsutvecklingen?