Sidor

tisdag 15 april 2008

Höga hus.

Debatten om höga hus har varit aktuell länge. Från början fanns det t.ex. ett stort motstånd kring höghuset ”Drottningtornet” vid drottningbron. Den planen överklagades ända upp till regeringen, om jag inte minns fel. Men när huset väl stod klart så var det inte så farligt trots allt. Nu är det några fler höghus på tapeten i staden. Dels är det snart dags för taklagsfest på höghuset i Tornby och fyra nya höghus i Södra Ekkällan är under produktion. Även ett 17-våningar högt hus i Berga är planerat att byggas. Då sätter debatten igång igen.

Personligen kan jag säga att jag verkligen är positiv till att man bygger på höjden. Det ger staden en ny dimension och kan verkligen förhöja det urbana intrycket, som jag tycker ska finnas i en så pass stor stad som Linköping. Det är också ett utmärkt sätt att förtäta staden utan att behöva exploatera allt för mycket mark. Men jag vill inte ha höghus bara för ”sakens skull”. Man måste noggrant välja ut vilka höghus som ska få byggas.

Höghusens motståndare har ofta argument som ”det är fult med höghus” och ”vi vill inte ha någon betongdjungel i Linköping, låt det gröna dominera”. Jag kan hålla med att man inte får glömma de gröna oaserna när man planerar för en trivsam stad. De är lika viktiga som elledningarna och avloppen. Men det finns olika sätt att skapa dessa områden för rekreation. Liksom på alla andra områden finns det en ökande känsla för ekologin inom byggsektorn. Med passivhus, aktiva passivhus (!) och vertikala trädgårdar så kan man bygga en tät stad som är både attraktiv och hållbar. Den sk. gröna arkitekturen, med arkitekter som Kenneth Yeang, Werner Sobek och William McDonough i spetsen, borde kunna inspirera.

Att höghus är fula tycker jag är ett argument helt utan substans. Ordet höghus i sig har ingen färg eller form. Vad som avgör hur vackert eller fult en byggnad är har väl med arkitekturen och husets adaptation till omgivningen att göra? Så varför skulle alla höga hus vara fula? Jag vill hellre säga att en högre byggnader accentuerar sin utformning starkare och har därmed ett högre krav på estetiken. Ett höghus med ett fult utseende blir riktigt fult, medan ett höghus med en vacker design kan bli enormt vacker. Så argumentet att höghus är fula, punkt, håller inte.

Slutligen vill jag bara kommentera några av höghusen som är aktuella i Linköping idag. Jag tycker att Drottningtornet starkt förskönar upplevelsen kring stångåstranden. Höghuset i Tornby ser också ut att bli något riktigt häftigt. Jag är dock riktigt kritiskt till utseendet på höghusen i Södra Ekkällan. Det här är inga spektakulära hus direkt. Att kalla projektet för "Manhattan" gör inte saken bättre. Husen ser ut som om de är ritade för miljonprogrammet, med en viss uppfräshning kanske. Både till utseendet och till innegårdens utformning. Sådana här hus ger tyvärr bara motståndarna till höghus mer vatten på kvarnen. Sådana här hus försämrar chanserna till nya höghus i Linköping. Sorgligt men sant.

1 kommentar:

Hans sa...

Utvecklingen har ändå gått ganska fort. Corren, som var kritiska till att bygga stad och höghus för några år sedan, kallar nu Drottningtornet för "en av Linköpings stoltheter". Opinionen har också vänt bland befolkningen, till fördel för höghus - många, kanske flertalet, vill helst se ordentliga skyskrapor.

Men visst är det viktigt att man bygger snygga höghus. Och jag håller med: husen för Södra Ekkällan håller inte riktigt måttet, varken till fasadgestaltning eller form. Även då de snarare, än miljonprogramshus, ska beskrivas som en nymodernistisk variant av det sena 1940-talets och 1950-talets punkthus.

Men låt oss vara positiva: istället för att kritikens vågor generellt ska gå höga mot höghus/skyskrapor för Linköping, så kanske man snart kan börja diskuttera i termer av estetik och skönhet. Det vore ju isåfall verkligen på tiden. Uttryck, gestaltning och design blir ju allt viktigare - det blir ett grundkrav för stadsutvecklingen. Den diskussionen - vilket är den egentligen intressanta - måste komma för eller senare i Sverige och Linköping, bland exploatörer, byggherrar; bland politiker och tjänstemän och medborgare.