I fredags kunde man läsa en "ledare" där man tar upp problematiken kring den ökande efterfrågan på landsortstomter. Man belyser då de ökade kostnaderna för den kommunala servicen, såsom kollektivtrafik, skolor, etc. som följer när folk flyttar ut och bor glesare. Det idealiska boendet, ur miljö och kostnadssynpunkt är ju den täta staden där avstånden korta och underlagen för service är större. Man bör alltså vara försiktig när man godkänner detaljplaner för boende ute på landsbygden. Det kan bli dyrt.
Jag håller delvis med i resonemanget. Det är helt klart att det blir billigare för kommunen att bygga bostäder inne i staden, där man får ut betydligt fler personer per meter vattenledning, etc. Men samtidigt måste man se den större bilden. Ur ett större perspektiv så är det minst lika viktigt att Linköping kan erbjuda en varierad typ av boende. Det är just det som kommunen är någorlunda unik med, vilket därmed locka nya medborgare. Linköping ska kunna erbjuda människor både den pulserade storstaden och den lugna glesbygden. Detta för att inte missa att locka hit nyckelpersoner för näringslivet eller skrämma bort ambitiösa studenter. Helt enkelt för att inte missa chansen att få hit och behålla kompetens. Det skulle kunna kosta mer i ett längre perspektiv.
1 kommentar:
För att det överhuvudtaget ska bli attraktivt att bo i, eller nära Linköping, så måste man först bygga en tät innerstad, em mindre storstad. Sedan kan man kanske erbjuda landsortstomter. Staden kommer alltid först, då landsbygdsboendets lånar sin attraktivitet av att det finns en storstad i närheten. "Nyckelpersonerna" tycker nog inte det är så intressant att "bara" på landet. Det borde alltså¨vara en självklarhet att någon gång verkligen börja bygga staden, annars förlorar man allt inom en tioårsperiod. Folk är intresserade av stad och kultur. Det har Linköpings kommun haft mycket svårt att inse. Det är alltså inte så mycket en fråga om avvägning, som om den riktiga kraftfulla prioriteringen.
Skicka en kommentar