Sidor

onsdag 28 november 2012

Hållbara transporter - del 1 - Bilberoendet

Jag tänkte ägna några blogginlägg om vad jag har för tankar kring framtidens transporter."Hållbara transporter" är en viktig del i en hållbar stadsutveckling. Det finns flera problem med transporter. Dels är det ett logistiskt problem. Allt eftersom  transportbehovet ökar så behöver vi öka kapaciteten, för vilket olika transportsystem har kräver olika mycket mark. Vad gäller transportsätt utan spår kan man säga att ju snabbare transporter desto större markbehov per ökad kapacitet. Dels är det är det en fråga om energibehov. Olika transportsätt kräver olika mängd energi. Och vart tar vi energin ifrån? Dels är det också de sociala effekter som uppstår när vägar av olika slag skär av stadsmiljön och stadsdelarna segregeras från den urbana kontexten.


Bilderna visar hur mycket yta som c:a 100 personer tar upp för att transportera sig genom staden. På den vänstra bilden färdas de i bil och den högra i en spårvagn.

Idag är nästan hela samhället byggt på ett sätt som förutsätter biltrafik. Efter tågens uppkomst i slutet av 1800-talet och bilens dito i början av 1900-talet så har möjligheten att röra sig ökat markant. Ett postagrikulturellt samhälle kräver en hög tillgänglighet. Samhället bygger på att man genom en koncentration av blandade idéer, tankar, kompetenser och kulturer skapar synergier som resulterar i förädlade varor och tjänster - ett måste för en högre levnadsstandard och en ökad välfärd.

Denna tillgänglighet skapades tidigare genom att bygga tätt - tillgänglighet genom närhet. När väl möjligheten att transportera sig förbättrades så vändes förutsättningarna ut och in. Sedan dess har istället tillgängligheten skapats genom framkomlighet. Detta har resulterat i att vi har kunnat bygga staden mycket glesare utan att tillgängligheten har minskat. Det har vidare lett till att vi också försökt minska den täta stadens "konflikter". Detta genom att sprida ut staden och separera de funktioner som inte upplevdes fungera tillsammans. Därmed påbörjades en era av byggande med modernistisk stadsstruktur, där trafik- och funktionsseparering är de största kännetecknen. Nästan ett sekel senare har det modernistiska stadsbyggandet därför också inneburit att vi har cementerat en stadsstruktur som är beroende av transporter och i synnerhet biltrafik.


 Bilden visar en modernistisk struktur där bostadsområde. handelsområde och industriområde är helt separerad från varandra. De stora transportvägarna delar av områdena från varandra.

Även idag byggs det främst med en modernistisk stadsstruktur. Trots att vi vet resultatet av sådan typ av stadsbyggnad. Trots att den bevisligen är en mindre hållbar stadsbyggnadsstruktur än den klassiska kvartersstaden. Trots att efterfrågan på riktig, väl fungerande stadsmiljö är hög. Ibland beror det på att projekten är små kompletteringsprojekt i befintlig modernistisk struktur, dvs. att projektet är för litet för att man ska kunna förändra den redan förstörda strukturen. Ofta handlar det dock tyvärr om okunskap eller en ovilja. Det ser man inte minst då man bygger helt nya stadsdelar. Där finns inga ursäkter till att inte bygga en välintegrerad stadsstruktur som understödjer ett rikt stadsliv



2 kommentarer:

Anonym sa...

Intressnt inlägg! Alltid kul att läsa och jag ser hela tiden fram emot nya inlägg.

Hur stor sannolikhet tror du det är att LKPG får spårvagn? Tidshorisont?

PS ". Trots att efterfrågan på riktig fungerande stadsmiljö är högt efterfrågad. " tror tryckfelsnisse var framme ;)

Robin Andersson sa...

Tack!

Jag tror att sannolikheten att man skaffar någon slags högeffektiv och attraktiv kollektivtrafiksystem är stor. Om det just blir spårvagn vet jag dock inte. Det lär blir allt vanligare att städer inviger nya spårvagnslinjer. Moderna spårvagnssystem har flera fördelar gentemot t.ex. buss. Dels är det mycket mer komfortabelt. Dels så är det en mycket mer säkert i stadsmiljön då man vet exakt vart spårvagnen kommer att köra förbi och därmed vart man ska "passa" sig när man går. Dels så har den en positiv effekt på stadsbyggandet, då spåren är permanenta och där det då är mer "säkert" att området kommer att kollektivtrafikförsörjas under en lång tid framöver. Det ger byggherrar en trygghet att investera i och bebygga tomter kring dessa stråk.

Jag kan tänka mig att Linköping beslutar om spårvagn eller någon motsvarighet inom 10 år. Kanske som nästa projekt efter resecentrum?

Ps. "Tryckfelsnissen" har rättats till. ;)