Bild från White arkitekters hemsida.
Jag läser på White arkitekters hemsida att de har belönats med Sveriges Arkitekters Bostadspris för projektet Äppelträdgården i Västra Frölunda. Grattis!
Äppelträdgården har många bra exempel på en typ av hållbar stadsbyggande som är passande och antagligen brett accepterad bland allmänheten. En småskalig tät bebyggelse.
Husen är moderna och det finns gott om plats både inom- och utomhus. De har alla de attribut som de allra flesta villasökande familjer kan tänkas önska sig. Detta är viktigt ur en social och ekonomiskt hållbar aspekt. Utan attraktiv bebyggelse är inte bebyggelsemiljön holistiskt hållbar. Då bygger man i onödan, vilket är resursslöseri.
Bild från Sveriges arkitekters hemsida.
Det verkligt positiva med projektet är enligt mig stadsstrukturen. I alla fall om man ser till den lilla skalan. Husen är tätt byggda, vilket skapar en högt exploateringstal. Gatusektionerna (mellan husen) är smala, vilket både skapar en hög mysfaktor men framför allt bidrar till en låg hastighet (mänsklig nivå) på trafikflöden genom bebyggelsen. Entréerna till husen ligger direkt mot gatan, vilket skapar en trygg offentlig miljö mot gatan. Det gröna (träden) i stadsmiljön ordentligt ordnat snarare än vildvuxet, vilket förhindrar att det blir http://www.blogger.com/img/blank.giftrygghetsbarriärer när mörkret faller på - ett problem som vi finner i nästan varje s.k. "bostadsområde" byggt efter 1940.
Bild från Bjurfors försäljningsbroschyr.
Det finns också mindre bra saker med Äppelträdgårdens stadsstruktur, framförallt när det handlar om kopplingen till omgivande stadsmiljö. Det är dock inte lätt att med små projekt skapa någon större förändring i stort, när närområdet domineras av miljonprogrammets icke utvecklingsbara modernistiska struktur. Och med de inflexibla regler för tillgänglighet och säkerhets avstånd, etc. som finns idag är det svårt att hitta en bra balans mellan de tre hållbarhetsfaktorerna (ekonomisk, ekologisk och socialt).
Om man däremot skapar hela stadsmiljöer med samma tanke som man har skapat de lokala stadsmiljöerna i Äppelträdgården så börjar vi närma oss en hållbar stadsutveckling. Ett Äppelträdgården vänder inte den svenska stadsutvecklingen mot en hållbar inriktning, men det påvisar möjligheten - och det är just det som behövs. Vi behöver flera goda exempel som får oss se ett bättre alternativ till dagens semimodernistiska stadsplaneideal!
2 kommentarer:
Inget område jag skulle vilja bo i. Förbannat fula hus.
Lindengatan är exempel på ett trevligt radhusområde där jag skulle vilja bo.
Fula hus eller inte. Det är en subjektiv fråga. Min poäng är att det är möjligt att skapa attraktiva (med tanke på utmärkelsen) bostäder i en tät stadsmiljö. Det är alltså själva bebyggelsestrukturen som jag vill uppmärksamma och som jag anser är en hint om ett betydligt mer hållbart stadsmiljöideal (främst socialt) än vad vi skapar idag.
Lindengatan är en mycket trevlig gata, ja, ur vissa aspekter. Framför allt är byggnaderna trevliga (även om det som påpekat är en subjektiv fråga). Det är även socialt positivt (trygghetsperspektiv) att entréerna är vända emot gatan. Äppelträdgården.
Skicka en kommentar