Illustration från detaljplaneprogrammet för Tannefors 1:1, av Linköpings kommun.I dagens corren.se läste jag en artikel om bostadsrättsföreningen "Klubban", som har överklagat ett detaljplaneprogram på Kungsberget i Tannefors. De menar att en förtätning av de öppna ytorna med gräskaraktär (de s.k. grönområdena) skulle innebära en sänkning av deras livskvalitet.
Ett vanligt NIMBY-case, med andra ord.
Det intressanta i detta fall är dock hur man från kommunens sida ger dubbla budskap om vad som är viktiga värden. Å ena sidan menar man visst att "parker" är viktiga. Å andra sidan vill man förtäta. I detta fall har det givit ett förtätningsförslag som inte gör någon glad. En dålig kompromiss.
Det finns två saker som är viktiga för att skapa en hållbar stadsutveckling. Den ena är en högre resurseffektivitet och den andra är en hög attraktivitet. Förtätningen i sig innebär naturligtvis en faktisk förtätning, då fler människor skulle komma att bo i Tannefors (dock så kan kvarteret vara så glest byggt att exploateringstalet skulle bli lägre än vad det är i punkthusen på Kungsberget). Men det i detaljplaneprogrammet redovisade förslaget till förtätning tror jag inte skulle skapa en attraktivare stadsmiljö för någon.
Det kan visst vara svårt att förtäta miljöer som dessa, med modernistisk stadsplaneideal, eftersom de totalt saknar utvecklingbarhet i stadsstrukturen. Men förslaget är väldigt mesigt. Det tillskott på nya Tanneforsbor är alldeles för litet för att skapa den relativa ökning skatteunderlag som skulle behövas för att t.ex. betala för en ny fin park i området. Det skulle samtidigt innebära att man bygger bort möjligheterna till en ordentlig upprustning och förtätning av denna i framtiden så viktiga del av staden. Dessutom saknas helhetsbild av vad varje förtätningsprojekt innebär för tanneforsborna. Det skulle därför vara riktigt att först upprätta en fördjupning av översiktplanen för Tannefors, eller något liknande som presenterar en övergripande struktur för ett förtätat Tannefors.
